Info om rasen

Beauceronen har sitt ursprung som boskapshund i Frankrike där den länge varit uppskattad för sina goda vall- och vaktegenskaper. Rasen gjorde sin officiella debut på hundutställningen i Paris 1863 men har en mycket äldre historia, den äldsta kända noteringen är från 1578.

År 1809 beskrev abbotten Rozier hundar som vaktade och vallade får. Samma år definierades två typer av dessa hundar, dels en långhårig variant som blev känd som Berger de Brie och dels en med kort hår som blev känd som Berger de Beauce eller Beauceron. Till Sverige kom rasen först 1988.

I dag är beauceronen en populär vall-, och brukshund i sitt hemland, där den också används som tjänstehund inom militären och polisväsendet. Dess popularitet har också börjat sprida sig både i Europa och på kontinenten bl a tack vara sitt breda användningsområde. Beauceronen lämpar sig väl både för bruks, lydnad och vallning men också för ringsport och agility.

Rasen ska vara balanserad, öppen, robust men ändå smidig. Den är mycket arbetsglad varför den kräver en aktiv och ansvarsfull ägare med tydliga ledaregenskaper.

Beauceron är en stor hund, solitt och kraftigt byggd. Hanarna mäter 65 - 70 cm och tikarna 61-68 cm. Beauceronen finns i två färgställningar svart och tan som är vanligast och harlekin/trefärgad vilka utgör ca 10 % av rasen totalt. Den tvåfärgade beauceronen har ekorröda markeringar som "pastiller" över ögonen, på nosen in mot kinden, på tassarna upp till 1/3 av benet och som två fläckar på förbröstet.

Den trefärgade varianten har grå fläckar jämnt fördelade i det svarta, i övrigt är tanfärgens placering densamma. Beauceronen ska (okuperad) ha släta, relativt korta öron som är högt ansatta.

Ögonen ska alltid vara mörka, aldrig ljusare än mörkt nötbruna. De ska ha "vallhundsutryck" dvs. frimodigt, aldrig aggressivt, skrämt eller ängsligt.

Texten hämtad från Svenska Beauceronklubben.
Den här sidan uppdaterades senast 2004-04-23